Suunto Ocean Användarhandbok

Inställningar av algoritmer

Suuntos utveckling av dekompressionsmodell har sitt ursprung på 1980-talet när Suunto började använda Bühlmanns modell baserad på M-värden i Suunto SME. Sedan dess har forskning och utveckling fortsatt med hjälp av både externa och interna experter.

Bühlmann 16 GF algoritm

Bühlmanns dekompressionsalgoritm utvecklades av den schweiziske läkaren Albert A. Bühlmann, som började forska i dekompressionsteori år 1959. Bühlmanns dekompressionsalgoritm är en teoretisk matematisk modell som beskriver hur inerta gaser kommer in i och lämnar människokroppen när omgivningstrycket förändras. Flera versioner av Bühlmanns algoritm har utvecklats under årens lopp, och de har använts av många tillverkare av dykdatorer. Suunto Ocean använder Suuntos dykalgoritm Bühlmann 16 GF som är baserad på Bühlmann ZHL-16C-modellen som vi har implementerat vår egen kod för. Algoritmen kan modifieras genom att använda gradientfaktorer för att ställa in graden av konservatism.

Gradientfaktorer

Gradientfaktor (GF) är en parameter för att skapa olika nivåer av konservatism. Gradientfaktorer delas in i två parametrar: gradientfaktor låg och gradientfaktor hög.

Om du använder GF med Bühlmann-algoritmen kan du ställa in säkerhetsmarginalen för dyket genom att öka konservatismen i syfte att kontrollera när olika vävnadsrum når sitt acceptabla M-värde. En gradientfaktor definieras som en procentandel av M-värdets gradient och definieras från 0 % till 100 %.

En vanlig kombination är GF låg 30 % och GF hög 70 %. (Skrivs även GF 30/70.) Denna inställning innebär att det första stoppet sker när den ledande vävnaden når 30 % av dess M-värde. Ju lägre den första siffran är, desto mindre övermättnad tillåts. Till följd av detta måste det första stoppet göras på ett större djup. En gradientfaktor på 0% representerar linjen för omgivande tryck och en gradientfaktor på 100% representerar linjen för M-värde.

I följande illustration är värdet för GF låg inställt på 30 %, och de ledande vävnadsrummen reagerar på 30 %-gränsen av M-värdet. På detta djup sker det första dekompressionsstoppet.

När uppstigningen fortsätter ökar GF från 30 % till 70 %. GF 70 anger nivån av övermättnad som tillåts när du når ytan. Ju lägre värdet är för GF hög, desto längre måste det grunda stoppet vara för att gasutsläpp ska ske innan du når ytan. I följande illustration är värdet för GF hög inställt på 70 %, och de ledande vävnadsrummen reagerar på 70 %-gränsen av M-värdet.

Vid den här punkten kan du komma tillbaka upp till ytan och avsluta dyket.

Effekten av GF Låg % på dykprofilen visas i följande bild. Den visar hur GF Låg % avgör djupet där uppstigningen börjar sakta ner, samt djupet där det första dekompressionsstoppet sker. Bilden visar hur olika GF Låg %-värden påverkar djupet för det första stoppet. Ju högre GF Låg %-värdet är, desto grundare måste det första stoppet ske.

Effekten av GF Hög % på dykprofilen visas i följande bild. Den visar hur GF Hög % avgör dekompressionstiden i den grunda fasen av dyket. Ju högre GF Hög %-värdet är, desto kortare blir den totala dyktiden och desto mindre tid befinner sig dykaren på grunt vatten. Om GF Hög % är inställt på ett lägre värde befinner sig dykaren längre tid på grunt vatten, och den totala dyktiden blir längre.

Du kan justera gradientfaktorerna Som standard är konservativ inställning i Suunto Ocean dykdatorn inställd på medium (40/85). Du kan justera inställningen så att den blir mer aggressiv eller konservativ än standardvärdet. Välj bland de förinställda nivåerna eller ställ in din egen anpassade nivå.

De förinställda värdena är följande:

• Låg: 45/95

• Medium: 40/85 (standard)

• Hög: 35/75

För rekreationsdyk ger en hög konservatisminställning (35/75) dig mer buffert för att undvika dekompressionskrav. Inställningen låg konservatism (45/95) ger dig mer NDL-tid men också en lägre buffert, vilket innebär en mer aggressiv inställning.

Det finns flera riskfaktorer som kan påverka din känslighet för DCS, t.ex. din personliga hälsa och ditt beteende. Sådana faktorer varierar mellan olika dykare och från en dag till en annan.

De personliga faktorer som tenderar att öka risken för tryckfallssjuka är bland annat följande:

• exponering för låg temperatur – vattentemperatur lägre än 20 ° C (68 °F)
• under genomsnittlig fysisk konditionsnivå
• ålder, speciellt över 50 år
• trötthet (efter att ha tränat hårt, för lite sömn, en utmattande resa)
• uttorkning (påverkar blodcirkulationen och kan sakta ner gasutsläpp)
• stress
• hårt åtsittande utrustning (kan sakta ner gasutsläpp)
• övervikt (BMI som anses som övervikt)
• triumseptumdefekt (patent foramen ovale, PFO)
• träning före eller efter dyk
• ansträngande aktivitet under ett dyk (ökar blodflödet och tillför extra gas till vävnaderna).

Dekoprofil

Dekoprofilen kan väljas i Dykalternativ > Algoritm > Dekoprofil.

Dekompressionsprofilen ##Kontinuerlig

Sedan Haldanes tabeller från 1908 har dekompressionsstopp vanligtvis använts i fasta steg, som 15 m, 12 m, 9 m, 6 m och 3 m. Denna praktiska metod introducerades innan dykdatorer uppfanns. Men när en dykare gör en uppstigning så sker dekompressionen i mer gradvisa ministeg och skapar en jämn dekompressionskurva. Uppfinnandet av microprocessorer har gett Suunto möjlighet att utforma hur dekompressionen faktiskt går till med högre precision. Under en uppstigning som involverar dekompressionsstopp beräknar Suuntos dykdatorer punkten på vilken kontrolldelen överstiger det omgivande trycket (det är punkten på vilken vävnadstrycket är högre än det omgivande trycket) och gasutsläpp påbörjas. Detta benämns dekompressionsgolvet. Över detta golvdjup och under takdjupet finns det så kallade dekompressionsfönstret. Dekompressionsfönstrets storlek beror på dykprofilen.

Den optimala dekompressionen sker i dekompressionsfönstret, som visas med både pilar uppåt och nedåt bredvid djupvärdet. Om du överskrider takdjupet visas en nedåtpil och ett ljudalarm uppmanar dykaren att genast gå tillbaka ner till dekompressionsfönstret.

Gasutsläpp i fast huvudvävnad sker långsamt nära eller på golvet eftersom den yttre gradienten är liten. Mindre vävnader kan fortfarande ge gasinsläpp och med tillräcklig tid kan dekompressionskravet öka, och i det fallet kan taket flyttas ner och golvet höjas. Dekompressionsgolvet representerar punkten på vilken algoritmen ska maximera bubbelkompressionen, medan dekompressionstaket maximerar gasutläppet.

Den extra fördelen med att ha tak och golv för dekompression är att det i grov sjö kan vara svårt att behålla det exakta djupet för optimal dekompression. Genom att bibehålla ett djup under taket men över golvet, sker fortfarande dekompression, även om det sker långsammare än vad som är optimalt. Det ger även en extra buffert för att minimera risken att vågorna lyfter dykaren över taket. Den kontinuerliga dekompressionskurvan som används av Suunto ger även en smidigare och mer naturlig dekompressionsprofil än den traditionella stegmodellen.

Dekompressionsprofilen ##Stegvis

I denna dekoprofil delas uppstigningen upp i de traditionella stegindelningarna eller etapperna på 3 m (10 ft).

I den här modellen dekomprimerar dykaren på traditionella fasta djup. Takvärdet i fönsterfliken visar djupet för nästa steg och när dykaren når dekompressionsfönstret startar en timer som visar den nödvändiga längden på dekompressionsstoppet.

Se Exempel - Läge för flera gaser som ett exempel på dekompressionsdykning.

Höjdinställningar

Höjdinställningen justerar automatiskt dekompressionsberäkningen enligt det angivna höjdintervallet. Du hittar inställningen under Dykalternativ » Algoritm » Höjd och väljer mellan tre intervall:

• 0–300 m (0–980 ft) (standard)
• 300–1 500 m (980–4 900 ft)
• 1 500 – 3 000 m (4 900 – 9 800 ft)

Till följd av detta reduceras tillåtna gränser avsevärt för stopp utan dekompression.

Det atmosfäriska trycket är lägre på höga höjder än vid havsnivån. Efter att ha färdats till en högre höjd kommer du att ha extra kväve i kroppen, jämfört med jämviktssituationen på den ursprungliga höjden. Detta “extra” kväve frigörs gradvis över tid och jämvikten återställs. Suunto rekommenderar att du acklimatiserar dig på en ny höjd genom att vänta minst tre timmar innan du gör något dyk.

Före dykning på hög höjd behöver du justera dykdatorns höjdinställningar så att den tar med den höga höjden i beräkningarna. Det maximalt tillåtna partialtrycket för kväve enligt dykdatorns matematiska modell, reduceras i enlighet med det lägre omgivande trycket.

Tid för säkerhetsstopp

Ett säkerhetsstopp rekommenderas alltid för alla dyk över 10 meter (33 ft). Du kan justera inställningarna för säkerhetsstopp enligt följande:

3 min: Säkerhetsstoppet är alltid ett 3-minutersstopp, även efter det senaste dekompressionsstoppet. Tiden för säkerhetsstoppet ingår inte i TTS (uppstigningstid till ytan).

4 min: Säkerhetsstoppet är alltid ett 4-minutersstopp, även efter det senaste dekompressionsstoppet. Tiden för säkerhetsstoppet ingår inte i TTS (uppstigningstid till ytan).

5 min: Säkerhetsstoppet är alltid ett 5-minutersstopp, även efter det senaste dekompressionsstoppet. Tiden för säkerhetsstoppet ingår inte i TTS (uppstigningstid till ytan).

Alltid AV: Inget säkerhetsstopp visas under dyket.

Justerad: Ett 3-minuters säkerhetsstopp läggs till efter dekompression, men stoppets varaktighet justeras utifrån dykprofilen. Detta gör att det kan bli kortare om tiden tillbringas på grunda djup. Den beräknade tiden ingår i TTS (uppstigningstid till ytan).

Se Säkerhetsstopp.

Senaste stoppdjup

Du kan justera det sista djupstoppet för dekompressionsdyk i Dykalternativ » Algoritm » Sista dekompressionsstopp. Det finns två alternativ: 3 m och 6 m (9,8 ft och 19,6 ft).

Som standard är det sista stoppdjupet 3 m (9,8 ft).